Plocka fram tre underlag: avtalet för bilen du köpte, inbytesavtalet för bilen du lämnade och betalnings- eller kreditavräkningen. Det händer att båda affärerna står på samma papper men att penningflödet ändå framgår på separata rader. Det gamla fordonets registreringsnummer och inbytesvärdet gör det lättare att följa rätt affär.
Rekonstruera hur köpesumman betalades
Anta att du köpte den nya bilen för 160 000 kronor. Handlaren tog din gamla bil för 60 000 och du förde över 100 000 kronor. Om inbytesförsäljningen ska stå kvar och hela inbytespriset faktiskt räknades av mot köpet, är 160 000 utgångspunkt för att redovisa betalningen för den hävda bilen. Att bara peka på kontoutdraget för 100 000 missar en del. Att kräva både 160 000 och ytterligare 60 000 för inbytet räknar samma del två gånger.
Ändra nu exemplet så att en del av inbytesvärdet gick åt till att lösa ett tidigare billån. Då var det bara nettovärdet som fanns kvar att använda mot köpet. Be om lösenbeskedet från kreditgivaren. Skriv inte under en avräkning förrän den visar vilken kredit som löstes på vilken bil och hur mycket som kan finnas kvar i kreditavtalet för bilen du nu lämnar tillbaka.
Var avtalen kopplade på något särskilt sätt?
Läs villkor om återgång, paketpris och extra inbytespremie. En preliminär inbytesvärdering är inte alltid samma belopp som faktiskt användes vid slutavräkningen. Vid ett rent byte eller en överenskommelse att båda avtalen ska återgå behöver inbytesbilen och möjligheten att lämna tillbaka den bedömas särskilt. Utgå inte från att du kan kräva den av den utomstående köpare som nu har bilen.
Vill säljaren minska summan med ett nyttoavdrag för bilen du köpte, låt den posten visas separat. Gör motsvarande med ditt ränteanspråk och eventuella utlägg som handlaren accepterar. Om det finns ett påstått fel på inbytesbilen är det ett krav som säljaren av den gamla bilen behöver få möjlighet att bemöta. Be om grund och belopp i stället för att nöja dig med ett enda slutsaldo.
